en egen täppa

Det är helg igen, en efterlängtad efter veckan som utgjordes av arbete arbete arbete och tankar på arbete. Utvecklingssamtal, barn med speciella behov och deras föräldrar, tusen möten med barnen på avdelningen och fina kollegor.

Tittar igenom mina vänners bloggar och tänker på sommaren och Piteå. Kommer på att jag tänker att vi ska vara där uppe i minst tre-fyra veckor, att jag ser allt fint vi ska göra framför mig. I nästa stund blir jag medveten om att vi inte har ett eget hem däruppe längre. Att vi kommer att behöva sova hos andra, visserligen nära, människor under samma tidsperiod. Inget ställe där det är bara vi, dit man kommer Hem efter man varit på äventyr. Då blir jag trött och oinspirerad. Förut älskade jag att sova borta, att vakna tillsammans med andra. Just nu, med två barn och man, prisar jag det egna hemmet på morgonen och kvällen.

Hur vi ska göra återstår att se. Jag vill ha mina sommarveckor i Piteå. Jag vill ha en mix mellan möten och egna stunder. Jag vill så gärna ha ett eget litet pytteställe utan krav på fix och stök och pengar. Min egen plats i Piteå.