måndag, november 04, 2013

Ta hand om, lyssna, vårda

Jag har haft ont i ryggen. Armar som har domnat. Stressigt. Tillslut och alldeles för sent tog jag kontakt med min naprapat. Som undrade vad jag gjort sen sist, hur jag kunde vara så akutdålig. Hade Skitont och var hyperspänd och feljusterad. 
Vid tredje besöket frågade hen om jag varit med i en bilolycka. Nä. Inte vad jag vet.

Men jag har varit med om mycket annat de sista åren. Har varit gravid två gånger, fött två barn, flyttat hela familjen två tillfällen, renoverat, bytt jobb oräkneliga gånger och pluggat. Oroat mig för våra beslut. Tagit ansvar för andras känslor. Inte tagit lika mycket ansvar för mig själv. Haft ångest. Varit stressad. Sprungit, tränat, peppat. Inte gråtit eller bråkat, inte stannat upp, inte känt ro.

Och allt hamnar på mina axlar. 

Men det sa jag inte till fina naprapaten. Jag har inte varit med om en krock.

Efter den senaste tidens fysiska dilemman har jag försökt ta hand om mig själv lite mer. Tagit mig ut på korta löpturer. Gått till jobbet. Försökt ta mindre ansvar. Släppa ner axlarna. Jag har ätit glass, gjort fint hemma och sovit mycket. 

Och gör jag inte rätt så har jag ett huvud och två par axlar som vänligt men bestämt påminner mig om mina tillkortakommanden på egenomvårdnadsfronten. Det är ju tur i oturen!


Jag och Majken ❤️