torsdag, februari 28, 2013

Björnrike dag 1

Sol och snö och glada familjen på plats i björnrike! Ny fräknar och skidkunskaper redan dag 1!









måndag, februari 25, 2013

Sportlov

Nu har vi sportlov och väntar med spänning på hur vi ska uppleva familjens första slalomsemester. Idag ska vi baka och laga mat som ger lite extra energi i backen. Pizzabullar står högst upp på listan, följt av ugnspannkaka och matpaj. Om jag tidigare snålat med kolhydraterna lär kroppen få en chock under dessa dagar då mjöl är främsta komponenten.

Hur som helst.

Jag ser fram emot att stå i backen med skidorna på igen, det var banne mig inte igår. Att dessutom få möjlighet att göra det med hela familjen känns overkligt bra och mysigt. Sportlov regerar!

Ansiktsmålning

Om ni funderar på att köpa ansiktsmålningsmaterial att ha hemma ( perfekt till kalas och lov) kan jag verkligen rekommendera märket Grimas. Jag köpte denna ask på Panduro, men jag vet att det går att beställa via nätet. Lätt och roligt att måla med och inte svårt att ta bort, bara tvål och ljummet vatten behövs.



lördag, februari 23, 2013

Att berätta

Jag berättar för barnen att morfar Tore har somnat in och att han inte lever längre.
Det där att berätta något som man själv tycker är sorgligt eller jobbigt för barnen, hur man ska göra för att göra rätt. Jag tror att jag har lärt mig att bara berätta, att inte försöka dölja. Ovissheten och det som inte sägs är värre än det som berättas. Så jag säger som det är. Han är död nu och vi kommer inte att träffa honom mer.

Vi pratar om vad vi tror händer efter döden och att det är ok att vi tror olika, för ingen vet. Barnen kommer ihåg hur det var i julas när vi hälsade på, hur Tore låg i sängen och inte orkade prata så mycket. Jag tror att dom förstår.

Om någon vecka åker vi upp på begravning. Det blir en stund då vi tillsammans med hela släkten kan säga hej då till morfar. Mollys andra begravning och Majkens första. Också detta en del av livet.

Morfar

Igår somnade han in, min fina morfar.

"Han har alltid funnits, men nu finns han inte längre"

Vilken fantastisk människa som lämnat oss.

onsdag, februari 20, 2013

Limpistol

40 kronor på TGR och eftermiddagen var räddad.







Det går i slowmotion

Jag kanske behövde sänka tempot. Nu får jag svettningar av att gå upp och göra frukost åt barnen, eller feber av att gå ner till affären. Fy tusan va trist med influensa!

Ryggläge i soffan med andra ord. Jag kollar på Nyhetsmorgon, det händer aldrig annars. Och tydligen ska First Aid Kit uppträda, det blir ju lite trevligt!

måndag, februari 18, 2013

Feber o hosta

Det är inte ofta, men tydligen så händer det. Jag är hemma från jobbet med feber och hosta.

Jag som kommit igång så bra med löpningen...grrrrr

Nedan bilder från mina morgonpromenader till jobbet. Glädjen är stor över att det inte längre är så mörkt när jag går!









söndag, februari 17, 2013

17 år

När jag var 17 år dog min pappa. Jag gick andra året på gymnasiet, spelade teater och hade precis fått en av huvudrollerna i en större musikal som vi skulle göra. Jag bodde i en egen lägenhet i samma hus som min morfar och jag hade en kille som pluggade i Umeå. Som jag minns det var det lördag eller möjligtvis fredag. Vi hade varit på en hemmafest men dragit vidare till en kompis till min kille. När mamma ringde svarade han av någon anledning i min telefon och han bleknade direkt, tog tag i mig och sa bara att vi måste åka. Nu. Mamma mötte mig på infarten till huset, tog mig i famnen och berättade att pappa var död.

Både min kille och hans kompis som vi lämnat hade pappor som gått bort bara några år tidigare.

När någon dör blir perspektiven på livet något annat. Livet förändrades där och då.

Nu kan jag tänka, vem hade jag varit idag om pappa inte hade lämnat oss.? Hur hade mina syskons liv sett ut?

Jag var 17 år och idag är det 17 år sedan han gick bort. Halva mitt liv har han funnits och den andra halvan inte. Om han hade levt hade jag kanske fått mer nycklar till vem jag är. Mina barn hade fått träffa sin morfar och kanske hade han haft ett tal på vårt bröllop. Vi hade pratat i telefon, tagit någon middag ihop. Han hade gillat Johannes, som han aldrig hann träffa.

Jag har haft tur. Jag har två pappor. En i himlen och en på jorden. Mina barn har en person som dom kallar morfar o jag pappa. Det känner jag tacksamhet för.

Jag var 17 år den 17 februari för 17 år sedan. Då förändrades livet.

Livet nu o då

Igår bakade jag en kladdkaka och det fick mig att ( igen ) reflektera över skillnaderna mellan livet nu och tidigare.

I Piteå arbetade jag aldrig heltid. Som
mest var jag uppe i 80% tror jag, förutom en kortare period under graviditeten då jag jobbade heltid i projekt, där jag själv rådde över tiden. Jag hämtade o lämnade barnen på förskolan, lagade det mesta av maten och hade alltid hembakat fika på alla kalas. Jag skötte det mesta av undanplockandet och tvätten och hann också träna både på korpen och springa utomhus. Jag var aktiv i Teaterföreningen och skrev i Piteå- tidningen. Dessutom umgicks jag mycket med hela släkten och mina kära vänner. Vi renoverade även huset under samtliga 4,5 år vi bodde där.

Jag trodde nog inte att det var så stor skillnad mellan deltid och heltid. Men herregud vilken skillnad det är.

Med två barn, två heltidsarbetande föräldrar och lägenhet i närförorten till Stockholm är tiden fullmatad. Jag har precis lyckats med konststycket att få in träning i livspusslet ( påväg till och från jobbet ) och ett fungerande matsystem ( tack Linas matkasse!) och känner mig helnöjd med det. När vi firade Johannes födelsedag för några veckor sedan fanns det inte i min sinnevärld att jag skulle ställa mig och baka. Glatt shoppade jag bullar o tårta på affären.

Till viss del beror det naturligtvis på att barnen är större, att vårt liv inte kretsar lika mycket kring hemmet som tidigare med småbarn. Lägg till att vi bor mindre, att det mesta tar lite längre tid när man inte åker bil överallt och att de flesta vi träffar här lever ungefär samma liv som oss. Det gör att jag inte alls känner mig dålig eller otillräcklig. Jag upplever inte tiden som ett problem eller känner sorg över den förlorade stunden i köket. Jag har ett annat liv nu.

Vi bor tätt tillsammans. Barnen är fysiskt när oss hela tiden, men har sina egna kryp in om dom vill vara ensamma. Vi har vant oss vid förändringen i våra liv, från småstad till storstad, från deltid till heltid, från småbarn och bullbak till skolbarn och matkassar och alla hjälps åt.

Nu ser vi fram emot små och stora äventyr tillsammans. Vemdalen på sportlovet, åttaårskalas och påskäggsjakt och en veckas ledighet på påsklovet, kompismys ( för mig) i Paris i Maj, hela sommarlovet 2013( Piteå, Gotland?, Skåne?) och grädden på moset- Thailand nästa jul.


onsdag, februari 13, 2013

Tänka sig

Jag o bästisen åker till Paris i maj. Första gången utomlands var vi 17 år och i Grekland. Vid 24 år möttes vi i Peru och nu alltså snart 35 år och på egna ben utan makar o barn i flera dagar. Kan knappt vänta på att få möta våren i Frankrike med dig!





tisdag, februari 12, 2013

Kommentarer!

Just nu bloggar jag allra mest via telefonen vilket verkar medföra att det är lite tjorvigt att svara på det kommentarer jag får. Vill bara att ni ska veta att jag läser dom och att jag blir glad av att få små avtryck, ofta känns det som att jag mest skriver för mig själv :-)

Kom till Stockholm och spring eller promenera med mig kära vänner och bekanta- boka in lopp som verkar roliga, det sätter guldkant på en vanlig weekend. Jag ska försöka springa några lopp i år men har bara betalat för midnattsloppet ännu. Skulle vilja göra halvmaran i september men innan det några kortare lopp. Om ni är sugna på att komma ner, vad sägs om premiärmilen i slutet på mars? En skön start på våren om inte annat. Tjejmilen i augusti är en annan höjdare som är lika mycket en tjejfest som en löptävling. Topploppet, blodomloppet,vårruset mfl- det är bara att välja för samtliga kostar ju endel...

Hur som helst. Tack för avtrycken!

söndag, februari 10, 2013

Hur var det för er?

Vi har haft otroligt tur genom åren när barnen var riktigt små. Några strödagar m Vab för feber och sånt, men aldrig några längre perioder. Molly har ätit pencillin en gång, då hon skrapade knät och fick en infektion. Jag tror att hon var tre år ungefär. Majken har klarat sig fram till nu, då trumhinnan sprack. Vår erfarenhet av antibiotika är alltså ringa. Majken gick från supersjuk och 40.1 i feber till speedad inom loppet av några timmar. Brukar det vara så? Hon har pratat och sprungit och gått på som en duracellkanin. Ovanligt energisk och nästan manisk. Kan det vara medicinen, eller är det bara alla extra sovtimmar som gör sig påminda?

Hur som helst. Hon känns frisk igen och jag längtar faktisk tillbaka till jobbet. Två dagar hemma gör att det kryper i kroppen även på mig. Dessutom är det bara två veckor kvar till sportlovet, då vi ska ut på slalomäventyr!

lördag, februari 09, 2013

Det var ett tag sedan

Jag har promenerat mycket och småjoggat några gånger. Benen och knäna och hälarna har ( ta i trä) känts bra. Så igår, mitt i all vård av barn, kände jag att det var dags att testa på ett lite längre pass. Imorse åt jag en bra frukost och drog sedan ut i -2 och lite jämngrått dis mot söder. Värmde upp runt Trekanten, sprang över liljeholmsbron och sedan vidare längs vattnet hela vägen via Tanto, eriksdalsbadet, skanstull och hammarbysjöstad. Fick lite känningar i höften men flåset kändes bara bättre och bättre ju längre jag sprang. Lite styrketräning till så ska jag nog kunna öka tempot också. Men hur som helst, en MIL är avklarade före kl 11 lördag morgon och livet känns gött!

fredag, februari 08, 2013

VABruari

Båda tjejerna har varit hostiga länge. I onsdags hade Molly ont i huvudet hela dagen på skolan och vaknade igår med huvudvärk och trötthetskänsla i kroppen. Vi försökte ändå ta oss iväg men när Johannes lämnat av mig o Majken på förskolan insåg han att Molly inte skulle orka så det var bara för mig att promenera hem igen och anmäla Vab. Det blev en lugn dag hemma där Molly mest vilade. Kl ett hämtade jag en överlycklig Majken på förskolan, köpte fika och gick hem o fortsatte mysa tillsammans. Efter bara någon timme började så Majken att gnälla o klaga över ena örat. Hon somnade i gråten vid fyra, sov en timme och vaknade sedan igen av smärtan.

Kvällen och natten låg hon klistrad bredvid mig och febern kom krypande och låg över 39 grader. På morgonen hade örat slutat värka men börjat läcka vätska. Det var bara att åka till vårdcentralen och visa upp örat. Måste hylla gröndals vårdcentral för deras öppna mottagning, snabbt fick vi komma in o träffa en otroligt snäll och trevlig läkare som kunde konstatera att trumhinnan hade spruckit och att Majken skulle få pencilin i dagarna fem. Glass var också att rekommendera, vilket gladde den feberrosiga damen.

Nu på eftermiddagen, efter att tempen nått över 40 grader och lillan vägrat både glass och klubba, fick hon i sig en rejäl dos Alvedon, vilket bara 20 minuter senare verkade. Nu äter hon glass, pratar och tittar på bumbibjörnarna i sängen. Storasyster som är betydligt piggare idag gör oss sällskap!











fint från lagerhaus

Blir lite sugen på att handla lite grejer till vårt vardagsrum! Sånt man har tid att kolla in när man är hemma och vabbar och lilltösen febersover mitt på dagen.



onsdag, februari 06, 2013

När man går till jobbet

Det blir några kilometer i veckan när man går till jobbet. En ny och mycket skön vana!

Helgen som var

I helgen var vi i Sigtuna och hälsade på våra vänner som bor där. Först långfärdsskridskor i strålande sol och sedan tacomiddag och mello. En mysig lördag! Söndagen ägnade vi åt familjekalas för maken som idag fyller 38 år. Inte alls fel det heller.







fredag, februari 01, 2013

Varm jul

Vi har nu bokat resan till Thailand som kommer att göras tillsammans med svägerskan m familj. Vi flyger till Bankok och sedan tar vi oss vidare därifrån till något fint ställe som passar små och stora barn o deras föräldrar. Vi har tittat på närliggande ön Koh Samet men inte bokat ngt än. Är tacksamma för alla tips vi kan få!

Tjohooooo!!!