Ett nytt kapitel

Som en blixt från klar himmel.

 Jag hade sedan länge skjutit iväg förhoppningarna och förväntningarna på att det skulle bli studier för mig vt 2014. Mina meritpoäng såg inte alls ut att räcka för att ta mig in på beteendevetenskapliga programmet i Eskilstuna. I december fick jag första beskedet och låg låååångt bak på reservlistan. Jag la därmed alla studieplaner i bokhyllan och tänkte att allt ordnar sig nog tillslut, bitarna faller på plats. Efter semestern kändes jobbet stabilt och bra och våren hade planerats upp med diverse roligheter för att lätta upp vardagen. Resa til new york, Vemdalen på sportlovet, Piteå på påsklov osv. 

I veckan blev kom årets första VAB och jag och båda tjejerna ägnade en hel dag åt att titta på serier på paddan. På kvällen när jag något uttråkad tog upp min telefon, märkte jag att jag hade fått mail. Första meningen fick blodet att rusa i kroppen: " du har blivit antagen till " osv.

Jag fick ett dygn på mig att svara. 

Vi har det bra på alla sätt. Ekonomiskt bättre än någonsin. Vi har börjat kunna resa lite och spara i lägenheten. Jag behöver inte tänka igenom alla mina inköp och handlar det vi vill ha i mataffären. Studenttidens ekonomiska situation känns fjärran. Vill jag ge upp allt det där trygga?

Samtidigt. 

Jag har många år kvar att arbeta. Många många år av månadslöner och heltidsarbete ( såvida inget händer med min hälsa alltså) Arbetssituationen för dramapedagoger ser inte alltför positiv ut i dagsläget. Jag har svårt att se mig själv jobba på fritids resterande tid fram till pensionen. Och utan den där högskoleutbildningen i bagaget kan det bli tufft att få andra jobb.

Så jag tackade ja. Tog mig igenom svåra samtal med arbetskamrater och chef. Sa hej då till "mina barn" som blev så ledsna och endel av deras föräldrar också. Lämnade ett viktigt jobb, där jag gjorde ett viktigt arbete. På tre dagar förändrades allt.

Och nu börjar ett nytt kapitel i livet. Även om jag inget vet än, även om det kanske inte var rätt beslut, så är jag stolt över att jag vågade.