Anna och Laleh!

Lyssnar på Anna Ternheims nya " The night visitor" på Spotify. Gillar hennes röst. Kommer på mig själv med att ofta föredra kvinnliga singer/songwriters. Tänker också på Lalehs version av Tomas Ledins "Just nu" från gårdagens Så mycket bättre. Så mycket bättre!

västertorp

Vi har packat kartongerna och flyttat från lägenheten i Aspudden. Där har nu badrummet rivits och en begynnande utbyggnad påbörjats. Resten av lägenheten är inplastad och jag är innerligt tacksam över att vi slipper bo kvar, trots den ekonomiska förlusten det innebär att ha dubbla boenden under några veckor. Det var en jobbig flytt för hela familjen. Det märks på barnen att dom är påverkade av att vi rört på oss mycket under en kort period. Majken är gnällig och trött och Molly testar gränser och blandar trots med gråt och skratt. Mitt i allt har jag gått upp till heltid för första gången sedan vi fick barn. För att summera: vi är trötta.

Här i västertorp bor vi fem personer i en tvåa. Det är trångt vid matbordet och i sängarna, men också lite mysigt. Det finns inte så mycket att arbeta med, så vi ägnar tid till att umgås, läsa, spela wordfeud och titta på tv. Här har vi, till skillnad från de senaste fem åren, både 3an och 5an och 7an, vilket gör att vi kan se en massa "skräp". Jag njuter lite i smyg och kryper upp i soffan, trött efter intensiva dagar på jobbet. Jag har inte prioriterat mat eller träning den sista tiden och det gnager lite på samvetet. När vi kommit till ro här ska jag ägna mig själv lite mer tid. Det blir bra för kropp och själ. Tillsvidare så får det gå ändå.

I veckan har min skola höstlov och jag ska bara jobba mån-ons. Torsdag och fredag ska jag och barnen vara lediga tillsammans. Hurra!

en fråga

Fick en fråga om vår flytt. Om vi inte ångrar oss, om vi saknar huset och hur vi trivs i vårt nya hem. Jag tror att jag har försökt förmedla känslan några gånger i bloggen, men det är inte lätt att förklara de val vi har gjort genom åren.

Både jag och Johannes är impulsiva, ser möjligheter och vill utveckling. Alla dessa egenskaper kan absolut rymmas och verka var man än befinner sig i världen. Alla de platser jag har bott på har varit hemma, på ett eller annat sätt. Jag har flyttat mycket, både som barn och som vuxen. När vi hittade huset i Piteå tänkte jag nog att det skulle vara sista anhalten, att när vi väl flyttat tillbaka så skulle vi stanna. Idag vet jag att jag inte har flyttat för sista gången ( om inget tragiskt händer såklart) Jag kommer att packa kartongerna igen. Ta farväl av en adress och säga hej till en ny. Det stressar mig inte. Livet är föränderligt och just en sån förändring kan jag lätt hantera. Vackra ytor, fina fynd och rum som är fylld med historia, jag kan säga hej då utan att ha ångest.

Det jobbiga med flytten från Piteå var alla avsked, alla människor som inte längre kan finnas i vår vardag. Vänner och familj. Att vi ändå tog steget tror jag har att göra med att vi har bott borta förut och vet att vi klarar oss. Med varandra. Trots alla vi inte kan se dagligen.

Nej. Jag ångrar inte att vi sålde huset. Jag gillar att pyssla och inreda- i perioder. Jag tycker inte om trädgårdsarbete, jag avskyr att måla och feja. Huset blev lika mycket börda som glädje. Men. Självklart finns det saker jag saknar. Husets vackra detaljer, den öppna hallen mot köket. Baksidan. Att ha en egen uppfart. Bekvämligheten.

I Aspudden bor vi fyra halvtrappor upp. Och lägenheten ligger på toppen av berget. Det är daglig backträning. Jag är svettig när jag kommer hem från jobbet eller affären. Förhoppningsvis får jag mer vardagsmotion :)

Ja. Vi trivs. Jag tittar ut över takåsarna på kvällen och tänker att vi har en fantastisk utsikt. Jag känner mig hemma och jag känner mig trygg. Jag vet var jag ska handla, var vårdcentralen och biblioteket ligger. Jag tar mig till jobbet på femton minuter dörr till dörr och cyklar till söder på tio. Jag ser en ljus framtid för både mig, Johannes och tjejerna. Jag vet att vi aldrig kommer att få allt. Även om jag vill att alla flyttar hit, så är jag medveten om att det inte kommer att ske. Det blir förhoppningsvis fina semestrar i vackra norrbotten framöver. Vinter och sommar. Om jag tror att vi kommer att flytta tillbaka? Det tror jag inte.

Men mitt liv, det är i ständig rörelse, oavsett var jag ställer väskan.

morgonstund

Efter att ha lämnat barnen på förskola och skola får jag en stund för mig själv innan jobbet. Hösten är så vacker!

besök på vårdcentralen

För en dryg vecka sedan ramlade Majken och slog sig vid ögonbrynet. Johannes fick rycka ut och vårdcentralen i Gröndal fick ett besök av båda systrarna. Såret kunde tejpas och Majken stoltserade med ett plåster några dagar. I morse hann Molly vara på skolan i en halvtimme innan hon hoppade med huvudet före in i en cementring och fick ett jack under ögat som också det behövde ses över. Utan bil går det inte så fort, men efter en rask promenad till tunnelbanan och en kort tur med tvärbanan nådde vi samma vårdcentral som veckan innan. Så kunde såret tejpas. Molly var nöjd och glad över att få vara hemma och mysa med moster. Så har hon stiftat bekantskap med både skolans sjuksyster och en distriktsläkare på vårdcentralen för första gången. Det lär inte vara sista.

Ikväll har jag köpt ett träningskort på Friskis och svettis och inlett med ett spinpass. Helt underbart att få svettas ordentligt på cykeln igen :) Nu sitter vi och ser över de hutlösa priser som badrumsrenovering kan innebära. Tack och lov att jag är gift med en i byggbranchen som har koll på saker och ting!

höst

Det börjar bli höst i Aspudden. Fram tills nu har det varit varmt, men idag kändes det i luften att något har hänt. Så gick en årstid och en annan gjorde entre. Förra hösten minns jag att jag cyklade genom Piteå på mornarna och tänkte på Stockholm och framtiden. Det fanns både knip och pirr i magen. Inget var bestämt, men ändå var beslutet på något sätt taget.

Hösten ger plats åt både tankar och stillhet. Att vara hemma. Barnen samlar höstlov och ekollon och gör tryck. Bygger pärlplattor och färglägger mandalas. Jag funderar på att köpa träningskort på Friskis och Svettis och vi ser över våra scheman och funderar över hur det kan rymmas i familjekalendern. Höstsoppan på mandelpotatis, morötter, broccoli, purjolök och rotselleri blir en passande söndagsmiddag för hela lilla familjen. Min garderob börjar fyllas på med nya och gamla koftor och färgerna går i grått, svart, occra, rost och beige/brunt. Är fortfarande sugen på ett par kängor men har inte hittat rätt par i rätt prisklass ännu. Och en ny vinterkappa skulle sitta fint.

Snart flyttar vi till fina västertorp igen. Återstår bara att packa ner hela köket, tömma garderoberna och plasta in allt annat...

På torsdag går jag upp i arbetstid. För första gången på minst 7 år, kanske ännu längre, ska jag jobba HELTID!!!