om konsten att växla ner och byta spår

Efter några år i intensivt tempo, både mentalt och fysiskt, har livet börjat snurra mindre snabbt. Jag försöker hitta in i det nya så gott det går, för det mesta är sannerligen annorlunda. Jag inser att det är få förunnat att kunna göra såhär, att bryta upp och börja studera när man är mitt i livet.

Lyxen att få hämta hem barnen i tid, innan tröttheten tar över för oss allihop. Att se att dom leker tillsammans efter skolan, att vi pratar mer och är mindre irriterade och snarstuckna. Min nya tillvaro påverkar hela familjen.

Jag läser passande nog om livslångt lärande och om vikten av reflektion kring erfarenheter för att dra ny lärdom. Att lära för livet, om livet, i livet. Och tiden till att tänka, till att dra paralleller, till att se nytt och gammalt, den har jag nu att förvalta.
Och dagarna går och nya rutiner börjar som smått infinna sig.

Jag springer eller går på morgonen efter att jag lämnat barnen på skolan. Det har tillfört energi och glädje och möjliggör också att jag hinner med ett styrke/yoga pass innan lunch och utan problem hinner plugga flera timmar däremellan.  Min kropp behöver röra på sig mycket och nu när jag har ett mer stillasittande jobb än tidigare behövs träningen än mer.  Jag springer utan att ta tid eller mäta sträcka. Inte heller har jag några konkreta mål framöver. Jag kanske ändrar det framöver, kanske bokar in ett lopp eller två. Men för nu så får det vara precis så lätt och enkelt som det är. Bara på med skorna och ut!