att möta sina demoner

det låter ju dramatiskt, men det känns lite så. Jag har nämligen varit på folktandvården idag. Och bokat en tid för undersökning! När jag satt i vänthallen med morfar( det var pga att han hade en tid som jag var där överhuvudtaget, tro inget annat) insåg jag att det var dags. Dags ATT BOKA EN TID! Jag fick hjärtklappning direkt. Och lite ont i magen. När Morfar gått in till sin tandläkare, som verkade jättesnäll, gick jag direkt till receptionen och sa att jag ville boka en tid. Hon verkade också snäll och hurtig och tyckte att jag kunde komma redan imorgon. Det går inte, sa jag, jag vill kunna fira min 30årsdag utan ångest över hål och bedövning och gigantisk efterräkning. Jag bekänner för kvinnan att jag är rädd och vill ha en SNÄLL tandläkare. Jag vet inte om jag känner mig trygg med svaret att alla är snälla och jag vet defenitivt inte om jag kommer att fullborda mitt äventyr idag och komma till tiden i slutet på augusti. Sist ( i rotebro)var jag hos en jättegullig finne som jag bara älskade. Nu har jag fått tid hos ett namn som klingar ryskt. Herregud, vad har jag gett mig in på????