I söndag dog min fina extrafarfar Rune i sjukdomen Kol. Jag är tacksam över att han fick somna in, för det hade han önskat länge. Men nog griper döden tag i hjärteroten. Och varje gång den hälsar på är jag hjärtinnerligt glad över livet som finns kvar.
Du klättrade upp för flaggstången och lärde oss barn många finurliga trix. Finfin på historier och att fiska. Kanske var det just barnet i dig som fick oss att tycka om dig så mycket. Sov gott, farfar!
tisdag, februari 24, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar