drenerad

Idag har vi flängt runt ganska mycket, jag och barnen. Började med att baka muffins, sen åkte vi till Jill m familj tillsammans med Emma, Olle och Vera, där vi tillbringade hela förmiddagen med fika och lunch och samtal.

Direkt efter den härliga blåsmarksturen åkte vi hem och packade badväska och drog ner till norrstrand tillsammans med lillebror David. Ännu mera sol och nu lite bad, glass och frukt. Påväg därifrån vill Molly såklart ha korv och blev arg och ledsen när hon inte fick det.

Påväg med henne linkandes lite bakom och Majken i famnen träffade jag på kära Anna. Det är verkligen inte varje dag. Så roligt att få en liten inblick i hennes liv i London och på hemmaplan Älvsbyn-Piteå. Vad Anna jobbar med kan du bla se här.

Efter matlagning med gråtande barn gick luften och Energin ur mig fullständigt. Det finns något skamligt med att bli så trött utan att ha skapat något. Otacksamt på nåt sätt. Ofta tänker jag på hur alla ensamstående föräldrar klarar sig.

Jag är bra, jag vet. Men inte alltid. Just nu vill jag bara vara ensam. Allt detta medan Johannes är ute och sliter med huset. Jag kan också måla, men jag vill inte. Hur bra är man då? Han är en hjälte, mannen i huset, med en otacksam sur fru. Iallafall just nu.

Jag dyker in i In treatment ett tag och gottar mig i andras riktiga problem. Sov gott!