om tillvaron

Pendlar fram och tillbaka. Har fortfarande svårt att förstå att vi verkligen bor här. I Stockholm, i Aspudden, i lägenheten. Hur det känns beror på sömn, väder, dagens begivenheter, hormoner, träningshalt, mat, barnens humör osv. Som vanligt med andra ord. Jag bävar lite inför jobbstart och inskolning av barnen. Det långa hemmavarande är över, nu ska vi ut i arbetslivet, in i rutiner och mönster och tider tider tider att passa ( och missa). Pirret i magen ( som funnits där under en lång tid) har utvecklats och blivit till någon form av magkatarr som suger och svider i mellangärdet så fort stressen ger sig till känna. Det kommer att bli bra med rätt mat, rutiner och träning, men framförallt när barnen trivs i skola/förskola, när jobbet känns finemang och då vi har kommit till rätta i den mkt mysiga lägenheten.

Utan tvättmaskin och diskmaskin och med bara en toalett. Men tillsammans!