hjälp! träskmonstret anfaller!

Ikväll förstod jag på allvar att jag trillat ner i träsket igen. Klockan var nio och jag ville ha godis. Så mycket att jag cyklade iväg och skaffade mig själv en påse. Och tro att jag blev förvånad när hela cykelvägen var uppgrävd och inte nog med det, även den vanliga vägen var borta. Kvar låg...ett träsk. Och jag var monstret påväg mot mitt blodtörstiga mål.

Påväg hem igen insåg jag att det nog bara var jord och sten. Sockret som vilade i mitt blodomlopp gav mig synen tillbaka och även förståndet. Det är bara vägarbete, ett synnerligen effektivt sådant. Det kommer säkert ny asfalt inom kort. Och varför inte göra om hela backen nu när vi ändå är i full kuggning.

Frågan jag ställer mig nu är; när ska avgiftningen ske?

sov gott, alla gottegrisar! nöff nöff!