morgonstund

Jag har länge beundrat de tappra själar som springer på morgonen. Själv är jag trött och styv i hela kroppen och tänker främst på att överleva de första stapplande minuterna av dagen.

Men

Igår inspirerades jag av självaste Claes Runheim i senaste nr av min nya favvo-springnörd-tidning Runner´s world

Så kl åtta i morse, direkt efter uppstigning, tog jag på mig träningskläderna och kepan och sprang ut.

5 km med lite intervallträning mot slutet lyckades jag med. Visst var det segt i början. Men jag tror att jag fick mersmak. Vi kanske ses nån morgon?