OBS!prova inte detta

Igår åt trevlig middag i öjebyn och sedan cyklade vi hem framåt kvällskvisten. Barnen sov i cykelvagnen, det var ljumma vindar och vi småpratade. När vi nästan var hemma kände jag att jag ville föreviga cykelturen och fiskade upp mobilkameran

.

Allt var frid och fröjd. Jag hade kontroll. Jag hade handen på handbromsen. Bestämde mig för att ta ett till foto. Plötligt kom min systers och min makes cykel närmare än jag beräknat.

Dagen till ära cyklar jag på Johannes cykel. Utan fotbroms. Ni anar vart jag är påväg. Jag vill redan nu säga att jag alltid är tydlig med att jag är DÅLIG på att cykla. Inte bra balans, inte alls säker på andra cyklar än min egen kärringhoj och framförallt har jag inte cykelhjälm fast jag behöver en.

Nästa bild i mobilkameran ser ut såhär.

Det kunde ha gått mycket värre. Jag bromsar in med handbroms och framhjulet tvärstannar. ( Jag vet att man ska bromsa med bakhjulent men jag är inte van! ok!) Jag sätter fötterna i marken men dras framåt över styret och faller på något mirakulöst sätt i diket och klarar mig utan större blessyrer. Lite stel i handen som tog emot, liiiitet skrubbsår på ena knät och två blåmärken på låret. Och jag tappade luften i några sekunder av styret i magen.

Det ni. Det avslutade kvällen då vi firade vår bröllopsdag. 4 år som gifta. 9 år som förlovade och 13 som ett par. Tjohoo!