tänker på plugget

Barnen har börjat om förskolan igen och jobbet flyter på. Jag har lite ångest över att våra lediga fredagar tillsammans snart är över. Fredagar blir framöver studiedag för mig och vanlig förskoledag för tjejerna. Att träda in i högskolestudier efter snart 10 års pause känns i magen. Pirrigt. Dessutom har vi läskiga uppgifter som vi förutom att förstå dom och utföra dom på ett "högskoleaktigt" sätt, uppmuntras till att gestalta inför de andra studenterna. Sådär DRAMAPEDAGOGISKT som det bara kan bli, lära genom att göra. Jag säger inte att jag inte håller med, jag säger bara att det känns pirr pirr pirr.

Men det blir också mycket tid borta, ifrån barnen och maken och hemmet. Tid för mig själv på tåg, flyg, buss och vandrarhem. Fyra helger under hösten på annan ort. Hoppas att det kommer att funka för oss alla. Speciellt Majken är inne i en väldigt "komma nära komma upp sitta i famn" fas, vilket känns i hjärtat.

Vi får snart se och veta!

Förkylningen är bättre iallafall och jag hoppas komma iväg och simma idag efter jobbet. Ser fram emot tyngdlöshet, kallt vatten och sedan bastu. Uppladdningen inför halvmaran har inte riktigt blivit det jag velat men snart kan jag nog börja springa igen, testa formen. Inte allt för många dagar kvar....