om du släpper ner mig så skriker jag. Det har varit Majkens motto i några sjuka dagar och mina axlar sitter uppe vid öronen. Kanske kanske är det påväg att bli lite bättre och om inte så vilar jag upp mig på jobbet imorgon, ska visst på datakurs mm. På måndag börjar det riktiga allvaret med en ny grupp och det är alltid pirrigt.
Annat spännande är att vi går och väntar på förskolebeked. Majken ska skolas in om ynka två veckor ( tror vi iallafall) och vi vet inte var hon får plats. Känns så tråkigt att hon inte får börja på samma som Molly. Att flänga runt med den ena på ett ställe och den andra på ett annat känns inte attraktivt. Det innebär att hon kommer att skolas in två gånger inom ett halvår ( för hon ska börja på trädgården när det finns plats och det finns plats för henne till hösten, enligt kommunen, ta i trä) Blä. Men måste man så måste man. Så vi håller tummarna på att ett under ska ske och att det blir så bra och enkelt som möjligt.
Jag har bokat en resa till stockholm i mars. En dags shopping, två dagars fortbildning på min gamla skola. Känns jättebra;)
torsdag, januari 22, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Noel hade också det mottot den veckan har var ur gängorna :/ Hoppas det löser sig till det bästa med dagisplats. Och vad oerhört mysigt att du åker till Sthlm, känner att jag också skulle behöva fara och resa lite, men tyvärr kommer inte ekonomin räcka några år framöver :)Men sen, då minsann ;)
ja, jag läste det precis på din blogg. Jag unnar dig verkligen att åka på en egotripp som jag, det kommer ska du se:) När ses vi igen? Stora kramar/ Hanna
Var ska hon vara (?) första halvåret?
vet inte än....
Men vad knepigt... Skönt ändå att veta att det finns plats till hösten på närmaste bästaste trädgården.
Skicka en kommentar