söndag, februari 17, 2013

17 år

När jag var 17 år dog min pappa. Jag gick andra året på gymnasiet, spelade teater och hade precis fått en av huvudrollerna i en större musikal som vi skulle göra. Jag bodde i en egen lägenhet i samma hus som min morfar och jag hade en kille som pluggade i Umeå. Som jag minns det var det lördag eller möjligtvis fredag. Vi hade varit på en hemmafest men dragit vidare till en kompis till min kille. När mamma ringde svarade han av någon anledning i min telefon och han bleknade direkt, tog tag i mig och sa bara att vi måste åka. Nu. Mamma mötte mig på infarten till huset, tog mig i famnen och berättade att pappa var död.

Både min kille och hans kompis som vi lämnat hade pappor som gått bort bara några år tidigare.

När någon dör blir perspektiven på livet något annat. Livet förändrades där och då.

Nu kan jag tänka, vem hade jag varit idag om pappa inte hade lämnat oss.? Hur hade mina syskons liv sett ut?

Jag var 17 år och idag är det 17 år sedan han gick bort. Halva mitt liv har han funnits och den andra halvan inte. Om han hade levt hade jag kanske fått mer nycklar till vem jag är. Mina barn hade fått träffa sin morfar och kanske hade han haft ett tal på vårt bröllop. Vi hade pratat i telefon, tagit någon middag ihop. Han hade gillat Johannes, som han aldrig hann träffa.

Jag har haft tur. Jag har två pappor. En i himlen och en på jorden. Mina barn har en person som dom kallar morfar o jag pappa. Det känner jag tacksamhet för.

Jag var 17 år den 17 februari för 17 år sedan. Då förändrades livet.

1 kommentar:

MiTTSeTTe sa...

så fint, han måste vara stolt och jag är glad att du finns i mitt liv.