Anna och Laleh!

Lyssnar på Anna Ternheims nya " The night visitor" på Spotify. Gillar hennes röst. Kommer på mig själv med att ofta föredra kvinnliga singer/songwriters. Tänker också på Lalehs version av Tomas Ledins "Just nu" från gårdagens Så mycket bättre. Så mycket bättre!

västertorp

Vi har packat kartongerna och flyttat från lägenheten i Aspudden. Där har nu badrummet rivits och en begynnande utbyggnad påbörjats. Resten av lägenheten är inplastad och jag är innerligt tacksam över att vi slipper bo kvar, trots den ekonomiska förlusten det innebär att ha dubbla boenden under några veckor. Det var en jobbig flytt för hela familjen. Det märks på barnen att dom är påverkade av att vi rört på oss mycket under en kort period. Majken är gnällig och trött och Molly testar gränser och blandar trots med gråt och skratt. Mitt i allt har jag gått upp till heltid för första gången sedan vi fick barn. För att summera: vi är trötta.

Här i västertorp bor vi fem personer i en tvåa. Det är trångt vid matbordet och i sängarna, men också lite mysigt. Det finns inte så mycket att arbeta med, så vi ägnar tid till att umgås, läsa, spela wordfeud och titta på tv. Här har vi, till skillnad från de senaste fem åren, både 3an och 5an och 7an, vilket gör att vi kan se en massa "skräp". Jag njuter lite i smyg och kryper upp i soffan, trött efter intensiva dagar på jobbet. Jag har inte prioriterat mat eller träning den sista tiden och det gnager lite på samvetet. När vi kommit till ro här ska jag ägna mig själv lite mer tid. Det blir bra för kropp och själ. Tillsvidare så får det gå ändå.

I veckan har min skola höstlov och jag ska bara jobba mån-ons. Torsdag och fredag ska jag och barnen vara lediga tillsammans. Hurra!

en fråga

Fick en fråga om vår flytt. Om vi inte ångrar oss, om vi saknar huset och hur vi trivs i vårt nya hem. Jag tror att jag har försökt förmedla känslan några gånger i bloggen, men det är inte lätt att förklara de val vi har gjort genom åren.

Både jag och Johannes är impulsiva, ser möjligheter och vill utveckling. Alla dessa egenskaper kan absolut rymmas och verka var man än befinner sig i världen. Alla de platser jag har bott på har varit hemma, på ett eller annat sätt. Jag har flyttat mycket, både som barn och som vuxen. När vi hittade huset i Piteå tänkte jag nog att det skulle vara sista anhalten, att när vi väl flyttat tillbaka så skulle vi stanna. Idag vet jag att jag inte har flyttat för sista gången ( om inget tragiskt händer såklart) Jag kommer att packa kartongerna igen. Ta farväl av en adress och säga hej till en ny. Det stressar mig inte. Livet är föränderligt och just en sån förändring kan jag lätt hantera. Vackra ytor, fina fynd och rum som är fylld med historia, jag kan säga hej då utan att ha ångest.

Det jobbiga med flytten från Piteå var alla avsked, alla människor som inte längre kan finnas i vår vardag. Vänner och familj. Att vi ändå tog steget tror jag har att göra med att vi har bott borta förut och vet att vi klarar oss. Med varandra. Trots alla vi inte kan se dagligen.

Nej. Jag ångrar inte att vi sålde huset. Jag gillar att pyssla och inreda- i perioder. Jag tycker inte om trädgårdsarbete, jag avskyr att måla och feja. Huset blev lika mycket börda som glädje. Men. Självklart finns det saker jag saknar. Husets vackra detaljer, den öppna hallen mot köket. Baksidan. Att ha en egen uppfart. Bekvämligheten.

I Aspudden bor vi fyra halvtrappor upp. Och lägenheten ligger på toppen av berget. Det är daglig backträning. Jag är svettig när jag kommer hem från jobbet eller affären. Förhoppningsvis får jag mer vardagsmotion :)

Ja. Vi trivs. Jag tittar ut över takåsarna på kvällen och tänker att vi har en fantastisk utsikt. Jag känner mig hemma och jag känner mig trygg. Jag vet var jag ska handla, var vårdcentralen och biblioteket ligger. Jag tar mig till jobbet på femton minuter dörr till dörr och cyklar till söder på tio. Jag ser en ljus framtid för både mig, Johannes och tjejerna. Jag vet att vi aldrig kommer att få allt. Även om jag vill att alla flyttar hit, så är jag medveten om att det inte kommer att ske. Det blir förhoppningsvis fina semestrar i vackra norrbotten framöver. Vinter och sommar. Om jag tror att vi kommer att flytta tillbaka? Det tror jag inte.

Men mitt liv, det är i ständig rörelse, oavsett var jag ställer väskan.

morgonstund

Efter att ha lämnat barnen på förskola och skola får jag en stund för mig själv innan jobbet. Hösten är så vacker!

besök på vårdcentralen

För en dryg vecka sedan ramlade Majken och slog sig vid ögonbrynet. Johannes fick rycka ut och vårdcentralen i Gröndal fick ett besök av båda systrarna. Såret kunde tejpas och Majken stoltserade med ett plåster några dagar. I morse hann Molly vara på skolan i en halvtimme innan hon hoppade med huvudet före in i en cementring och fick ett jack under ögat som också det behövde ses över. Utan bil går det inte så fort, men efter en rask promenad till tunnelbanan och en kort tur med tvärbanan nådde vi samma vårdcentral som veckan innan. Så kunde såret tejpas. Molly var nöjd och glad över att få vara hemma och mysa med moster. Så har hon stiftat bekantskap med både skolans sjuksyster och en distriktsläkare på vårdcentralen för första gången. Det lär inte vara sista.

Ikväll har jag köpt ett träningskort på Friskis och svettis och inlett med ett spinpass. Helt underbart att få svettas ordentligt på cykeln igen :) Nu sitter vi och ser över de hutlösa priser som badrumsrenovering kan innebära. Tack och lov att jag är gift med en i byggbranchen som har koll på saker och ting!

höst

Det börjar bli höst i Aspudden. Fram tills nu har det varit varmt, men idag kändes det i luften att något har hänt. Så gick en årstid och en annan gjorde entre. Förra hösten minns jag att jag cyklade genom Piteå på mornarna och tänkte på Stockholm och framtiden. Det fanns både knip och pirr i magen. Inget var bestämt, men ändå var beslutet på något sätt taget.

Hösten ger plats åt både tankar och stillhet. Att vara hemma. Barnen samlar höstlov och ekollon och gör tryck. Bygger pärlplattor och färglägger mandalas. Jag funderar på att köpa träningskort på Friskis och Svettis och vi ser över våra scheman och funderar över hur det kan rymmas i familjekalendern. Höstsoppan på mandelpotatis, morötter, broccoli, purjolök och rotselleri blir en passande söndagsmiddag för hela lilla familjen. Min garderob börjar fyllas på med nya och gamla koftor och färgerna går i grått, svart, occra, rost och beige/brunt. Är fortfarande sugen på ett par kängor men har inte hittat rätt par i rätt prisklass ännu. Och en ny vinterkappa skulle sitta fint.

Snart flyttar vi till fina västertorp igen. Återstår bara att packa ner hela köket, tömma garderoberna och plasta in allt annat...

På torsdag går jag upp i arbetstid. För första gången på minst 7 år, kanske ännu längre, ska jag jobba HELTID!!!

segt och ont

Det här med att springa och träna...

Det går trögt just nu. Jag släpar mig igenom 5 km och känner mig lite knäckt över hur tungt det går. Andningen, löpsteget, benen. För att inte tala om fötterna. Jag har ont i hälarna, inte när jag springer, men efteråt. Värst är det på morgonen, när jag reser mig och går dom första stapplande stegen. Det viskas om hälsporre och det är ingen uppfriskande diagnos.

Samtidigt läser jag Born to run och tänker att jag kanske borde prova springa barfota. Att våra nya superdojjor snarare skapar än förebygger typiska löparskador. Ja. Vi får väl se. Jag längtar efter svettiga spinpass och funderar på var och hur jag ska få in det i schemat. Om bara en vecka går jag upp till heltidsarbete. Och snart flyttar vi. Men träningen vill jag inte prioritera bort. Den fyller mig med måbra och lugn, oavsett vardagssituationerna som uppstår runt omkring. Jag vill och ska träna. Det enda som krävs är planering...

Snaggat på sidorna och längre på toppen. Ny frisyr och trevlig frisör.

plaskigt och pirrigt

En skön helg närmar sig sitt slut. Lördagen bjöd på sol och sommarvibbar, med lunchpicknick i parken, glada barn och skönt sällskap. På kvällen åt vi pizza och nybakad äppelpaj och fortsatte umgås. Lätt och socialt med systrar, både mina och Johannes.

Idag har vi badat på eriksdalsbadet med tjejerna. Jag tror att samtliga i sällskapet hade blåa läppar när vi så småningom kom upp ur vattnet men det kändes som en lyckad inomhusbadpremiär. Vi har även anmält Molly till simskola och hoppas att hon kan börja i oktober när nästa omgång börjar.

Imorgon ska jag för första gången på flera år klippa mig hos någon annan än min bästa bästa Challan. Är grymt nervös....

det kliar i fingrarna

Under c-uppsatsen fick jag skriva igen och det var en riktig utmaning. Trots mycket ångest över form och innehåll så var det förbaskat roligt. Denna höst gör jag studieuppehåll, men tänkte mig att själva skrivandet skulle kunna få en större plats i mitt liv. Som en första hjälp på vägen har jag beslutat mig för att prova använda Författarkortleken som jag köpte för några år sedan. Övningarna påminner mig om teaterns direkta improvisationer, där tanken inte ska fastna utan orden och handlingarna uppstår utifrån impulser. Skriv det första som dyker upp utifrån en mening på ett kort och fortsätt så i tre minuter. Det kliar i fingrarna.....

halvmaran 2011

Det vill sig inte riktigt med löpningen. Att springa halvmaran på lördag vore kanske möjligt men troligtvis inte så roligt. Jag har sprungit en mil några gånger under sommaren, men den sista månaden väldigt sällan. Det blir till att älta den gamla goda och kloka ramsan

" ha sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden"

Jag tar en egen runda istället och satsar på andra kortare tävlingar i år. Säsongen är inte över än :)

i lurarna

Molly äter frukost innan skolan

När jag lämnat barnen på skola och förskola knapprar jag in p3 och Morgonpasset med Hanna, Kodjo och Martina. Med dom som sällskap är det inte sällan som jag ler eller till och med skrattar högt under cykelturen till jobbet. Som idag, när Danny hälsade på i studion. Jag kan inte annat än att älska min namne Hanna. Helt underbar!

När det inte är radio så är det spotify såklart. I veckan har jag lyssnat in mig på Ane Bruns nysläppta " It all starts with one". Hon spelar på Cirkus i höst och jag undrar om jag inte ska slå klorna i några biljetter...

den där känslan

När jag cyklar till jobbet och läser "södermalm" på skyltarna. När jag ser mångfaldet av människor runt omkring mig. När jag lär känna nya individer på jobbet, barn som vuxna. När jag läser DN. När jag handlar på Ica Aspudden. När jag tittar ut genom fönstret från vår lägenhet och ser ut över takåsarna. När barnen uttalar fröknar och barns namn med en annan dialekt. När det ordnas knytkalas i bostadsrättsföreningen. När jag värmer mat på gasolspisen och diskar för hand. När jag saknar vänner och familj.

Då börjar jag fatta att vi har flyttat. Att vi bor här.

flytta igen

Snart är det dags att packa väskorna och flytta, igen. Vår lägenhet ska stambytas och det är ingen lek att bo kvar i. Som tur är kan vi bo i en hyreslägenhet under de ca två månaderna det rör sig om, men allting blir såklart väldigt provisoriskt. En säng, två madrasser, kläder i resväskor och nån flyttkartong med leksaker, köksateraljer och det nödvändigaste. Jag kan inte påstå att jag längtar, men det ska bli skönt att få det gjort och överstökat. När det är klart har vi ett fräscht duschrum med toalett och tvättmaskin, en liten fräsch toa samt ett nytt kök MED fläkt och diskmaskin. Vi har inte bestämt hur det ska se ut ännu, men är väldigt sugna på något sånthär. Om någon känner till en billigare variant än Kvänums så får ni gärna tipsa!

extra förmåner

Vi har beslutat oss för att anställa en hemhjälp som tre dagar i veckan ska städa, plocka undan, tvätta och vid behov även förlaga mat till middagen. Hon lämnar dessutom barnen på skolan varje dag och packar skolväskorna.

Nä, riktigt så ser det inte ut. Men det hjälper mig att tänka så, att jag istället för att "bara" arbeta 70% dessutom jobbar hemma tre förmiddagar för att underlätta det övriga livet i familjen. Så tar vi, jag och Johannes, del av den klassiska kvinnofällan där mannen arbetar heltid och kvinnan deltid. Vi hade kunnat köpa in ovanstående tjänster, men tillsvidare ser det ut såhär. Det är kanske inget jag är stolt över, men det är rätt skönt ibland. Extra pensionssparande, någon timmes mer egentid samt mer tid med familjen och roliga sysslor på helgen är lönen.

att befinna sig där allt händer

När vi flyttade från Piteå avbeställde vi Piteå-Tidning och tackade ja till ett erbjudande om prenumeration på DN. Jag gillar att ha en dagstidning och bläddrar igenom den varje morgon under frukosten. Det innebär att jag måste gå upp lite tidigare men känns som en inarbetad och för mig omtyckt rutin. När jag går igenom kultursidorna så förstår jag hur mycket som finns att upptäcka här, som jag aldrig kommer att hinna med. Vardagen ser precis lika späckad ut som alltid och långa arbetsdagar medför att jag inget annat vill än att stanna hemma med barnen efter jobbet. Så jag "missar" teaterföreställningar, bio, utställningar, föreläsningar, matupplevelser med mera med mera. Det skulle kunna göra mig lite frustrerad eller kanske stressad. Just nu ger det mig en tillfredställelse att vet att det finns om jag vill och har lust. Mitt val.

tjejmilen 2011

Ytterligare en vecka avklarad, den här i förkylningens tecken. Att ha sprängande huvudvärk kombinerat med hosta och samtidigt försöka göra ett gott pedagogiskt arbete på skola och fritids var ingen höjdarkompott. Nya tag nästa vecka!

Idag skulle jag ha sprungit tjejmilen, men med tanke på dagsformen så står jag över och kastar pengarna i sjön. Kan vara första gången jag anmält mig till ett lopp, betalat och inte fullföljt. Men hälsan är viktigare och om två veckor är det halvmaran. Förhoppningsvis är hostan väck och formen på topp....

söndagstur

Backträning på cykel med Molly och Majken slutade vid vinterviken. Bullar och glass och kaffe i en mysig miljö. Det gör vi om!

inskolning

Så har äntligen första veckan på förskola och skola inletts. Molly har börjat förskoleklass utan problem och skaffat två nya kompisar. Hon har varit glad när vi hämtat henne men trött på kvällarna och lite tonårig i sättet. Mycket nytt på en gång, det är klart att det ger avtryck. Majken har haft inskolning en dag på sin förskola och sedan kunde jag lämna henne där själv några timmar. Hon verkar trivas och tycker om sina fröknar. Själv har jag träffat närmare 80 nya barn samt deras föräldrar och försökt lära mig namn och årskurs. Hjärnan har varit på full speed, men det har varit roligt och jag tycker om mina arbetskamrater. I fredags fick jag min första halva lön på ett halvår och det känns fint att vara löntagare igen :)

Bilder

Tavlor har börjat komma upp på väggarna.

Gungar i nytorgsparken med moster Mia

Fikapause

Veronica Maggio på Cirkus igårkväll

Det känns som att tiden inte riktigt räcker till, det finns mycket att göra och längta till!