med raspig röst försöker jag höras

och nu är jag TRÖTT på det. Har ringt vårdcentralen idag och väntar på att bli uppringd. Jag kommer inte ihåg när jag sist kände att jag kunde prata obehindrat med människor. Det kan ha varit ngn gång i höstas. Folk frågar mig konstant om det är dagen efter eller om jag är förkyld osv osv osv. Att arbeta i grupper känns jobbigt och är väldigt ansträngande eftersom att rösten är mitt främsta arbetsredskap. Nu är jag ju iochförsig arbetssökande på heltid i maj och kan vila mig från den biten. Ändå tänker jag på sommarens uterepetioner och sommarkurser i torra lokaler. Shit! Rösten har varit mitt stora dilemma sen sommaren 96 då jag fick stämbandsinflamation efter karlbergspelen. Det har gjorts undersökningar i stort och smått, och jag antar att en till är på g. Det enda halsläkaren i sthlm kunde hitta var ett blodkärl som satt vågrätt istället för lodrätt på stämbanden. Det kan påverka, trodde han. Jaja. Vi får väl se vad som händer. Nu har jag klagat lite offentligt, det är ju alltid nåt. Men för en pratkvarn som mig är det faktiskt lite jobbigt med rasp i rösten!