torsdag, december 13, 2007

så här gick det till när Majken föddes

11/12-07
Vi kom till Sunderbyn på avtalad tid kl 8 för att se i vilket läge hon låg. Efter att i söndags ha legat på tvären hade hon dock vänt sig neråt men var väldigt rörlig. Vi hade varit rätt så inställda på att bli igångsatta men jag han tänka att jaha, då är det bara att åka hem igen. Men läkaren tyckte att det var lika bra att pröva "försättaigång" förlossningen med ett piller och vi var inte sena att nicka och bocka. Jag var helt sluten och livmodertappen omogen och hård. Med pillret uppstoppat åkte vi på permis till storheden och shoppade lite små presenter på Myrorna och Toy´s are us. Tillbaka på Sunderbyn och förlossningen blev vi utskrivna kl 15 efter att ctg;n visat jämna, kortare värkar var tredje minut som inte "gett" ngt. Dvs jag hade ont, men inte tillräckligt ont och det onda hade inte påverkat tappen. Men eftersom att jag hade så pass täta värkar ville dom inte ge mig ytterligare ett piller som då riskerade att sätta igång det hela för hastigt och därigenom riskera komplikationer. Jag fick inte heller åka hem eftersom att jag fått tabletten. Det var bara att vandra bort till BB och sitta bland nyförlösta föräldrar och bebisar. Vid det här laget kände jag mig lagom deppad. Smärtan var överkomlig men enerverande. Jag började använda tensmaskinen vid 18 och körde på hela kvällen för att sedan avbryta vid tolvtiden på natten....
12/12-07
Johannes låg i pappasängen på BB och snarkade, medan jag försökteslumra mellan värkarna som hela tiden blev lite värre men inte fördjävliga och därmed kände det inte värt att höra av sigtill förlossningen. Jag lyssnade på p1 och lugna favoriter på radion men vid tre bröt dom sändningen ( sparar dom in på bb nattsändningarna?) och jag började få svårare och svårare att slappna av. Runt 04 gick det inte att djupandas och det blev mer flämtande under värkarna. Hela tiden var jag osäker på om det gav nåt eller om det bara var pinvärkar. Kl 5 väckte jag Johannes för då kände jag att jag ville veta om det hänt nåt eller inte. Vi fick komma över till förlossningen och vid 6 undersökte en barnmorska mig. Hon konstaterade att livmodertappen var utplånad och jag var öppen ca 4 cm. Dvs förlossningen hade satt igång. Hallelulja! Och den underbara människan föreslog att jag skulle prova lustgas. Hurra! Jag övade mig i konsten att andas i mask i ca en timme tills barnmorskan som skulle hjälpa oss i slutfasen kom och hon tog hål på fosterhinnan kl 07.20 och puttade undan en hård kant som fortfarande fanns kvar. Det var inte skönt men effektivt. Efter det stod jag upp och tog mig igenom värk efter värk tills det var dags att krysta. Öppningsfasen gick ruskigt fort dvs från 4 cm till 10 på under en timme. Krystandet upplevde jag som lite mer smärtsamt den här gången fast ändå lättare eftersom att hon slank ut efter bara några minuter och ca 3 krystningar. Sen sa det slurp och lilltjejen slingrade sig ut med navelsträngen lindad två varv runt halsen, vilket gjorde att hon tog en kullerbytta i luften och landade på rumpan i sängen ( jag stod på knä i sängen lutad mot sängkarmen, förlossningspallen jag ville använda har dom tagit bort i Sunderbyn pga att det ger mer bristningar) Hon mådde bra direkt och det gjorde jag också. Sydde lite lite och blödde inte mkt och var uppe på benen strax därefter. Jag kände inte för att stanna länge på bb och vi kunde åka hem på eftermiddagen efter läkarens godkännande. Imorgon får vi besök av bb vård i hemmet som också tar puk test mm.

Nu väntar många dagar tillsammans med hela familjen, eftersom Johannes är ledig ändå till den 7 jan. Och jag laddar för bröstbomber och mjölkbad och tredagarsgråt. Välkomna på besök när ni kan, vill och inte har magsjuka!

1 kommentar:

Anonym sa...

*blir lite gråtmild vid minnet av pinvärkar, landstingskläder och alldeles-nyfödd-bäbislukt*
Hoppas ni får en lugn tredje advent hemma hela familjen!