sova på förskolan

Molly har blivit ett dagisbarn. Hon vinkar till Johannes och springer iväg och leker. Hamrar på trummor, plaskar med vatten och åker rutchkana. Tar mat själv och äter med sked. Idag ska hon sova för första gången på förskolan. Det går säkert bra. Den som tar det hårdast är nog jag. Klarar hon verkligen att sova utan oss. Och äter hon tillräckligt. Och tänk om dom är dumma mot henne!

Ja vet! Jag behöver inte vara orolig, och jag tycker att jag tar det ganska bra ändå. Men det känns ungefär som när jag tog bort ligginsatsen till barnvagnen och Lilla Molly 6 månader fick sitta i sittvagn och vänd framåt i vår Urban Jungle. Dåligt samvete. Är det för tidigt? Ska hon verkligen sitta framåt redan ( ska jag verkligen lämna bort henne när jag egentligen kan ha henne hemma) Har jag den här vagnen bara för att den är skön för mig att köra ( egoist som vill börja jobba fast jag kan vara mammaledig) och SEPARATIONSÅNGEST. Jag ser henne inte när jag kör vagnen( när hon är på dagis). Hur mår hon där nere? Vad ser hon? Får hon för många intryck?

När jag kör vagnen nu kan jag fnysa lite åt min gamla ångest. Den finns inte kvar alls och Molly verkar inte ha fått några men. Men jag kommer ihåg den där korta tiden av invänjning/inskolning. Och framförallt, den gick över. Hoppas att även dagisångesten gör det....