Blä vilken hemsk hemmadag!
Vaknade av envisa sparkningar i ryggen ( Molly) som slutade i att vi bråkade. ( -Men jag vill sparka dig! -Det gör ont -Men jag vill göra illa dig! osv) Sedan gick hela förmiddagen i fortsatt trots och gnäll och gråt, detta fast än Mollys bästa kompis Agnes kämpade för att muntra upp dystergöken. Att bära iväg en skrikande sprattlande unge med stormagen i vädret är ingen höjdare. Faktiskt är det nog lättare att jobba sånnahär dagar. Iallafall mindre fysiskt ansträngande. Lägg till att vädret har visat sig från sin sämsta sida hela dagen så kanske ni kan få en uppfattning om vår fina "lediga" hemmadag. ( nämde jag att Molly oxå förtjusat målat en STOR RÖD kritgubbe på sina vita väggar medan jag försökte gå på toa ostört.)
Håhåjaja. Då har vi gnällt offentligt då. Och Ja, jag är en fantastisk pedagog på jobbet, men idag har jag kopplat bort den rollen och varit i lipen eller argen mest hela tiden. Det kan jag också utöva numera.
( Fredag v. 35- hur ska jag överleva tills den här ungen kommer ut?????)
fredag, november 09, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stor stor kram!
Tack, det behövdes!
Det låter inte helt kul. Du är duktig du. Kram.
Det hela känns igen, fast jag har inte varit gravid under tiden. Ibland så vet man inte riktigt vad man ska ta sig till. En dag klistrade Liam fast ungefär en miljard tomteklistermärken på tapeten i sitt rum när vi andra satt och åt. Han var klar för han hade fått fel gaffel IGEN tyckte han och vägrade äta. Kram på dig.
Skicka en kommentar