Efter en hektikst förmiddag har jag nu sett min lillasyster och lillebror springa ut från strömbacka. Mitt i allt började jag naturligtvis gråta. Inte bara stilla tårar ( ni som känner mig och var med på bröllopet vet hur) utan böl. Jag känner mig så glad och rörd över att dom orkade igenom alla åren, hur tufft det än varit emellanåt.
Mia och Erik, Bravo!- fy fxxn vad ni är bra!
( såklart även Rickard, David, Kristin och Cecilia som redan gått ut i livet!)
fredag, juni 12, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Roligt att läsa om någon annan som också har känslorna nära till hands. Mina tårar rinner nästan mer när jag är lycklig, rörd eller bara vill berätta något om mina barn...
Och visst är det speciellt med en student. Har firat min älskade kusin idag och man blir så glad av att se alla lyckliga studenter. Nu är jag full av firande och syftar då på godsaker som intagits. Avslutar kvällen på jobbet... en fredagkväll. Jihooo!
Skicka en kommentar