Det finns ju nåt som kallas treårstrots och jag tror att Molly jobbar på det i nuläget. Hon har som vanligt hockups på att inte vilja klä på sig samt att slänga/gägga med mat. Och det blir inte lättare att hantera med en tvåmånaders i famnen. Hon är envis, stark och verbal, vilket leder till de mest bisarra situationerna. Det är jobbigt och frustrerande att bli så arg så många gånger per dag. Jag hatar själv att vänta och har superdåligt tålamod, vilket gör mig till en dåligt 3årsmorsa(nåja, det finns säkert värre)Ändå har vi såklart det bra också och hon gör mig stolt och varm och glad minst lika många gånger per dag. Upp och ner ner och upp.
Här är några exempel ur vår vardag:
Trevligt krokodilcafebesök med goda vänner. Molly leker glatt och obekymrat och vi fikar i lugnoch ro. När vi ska gå hem blir hon galen och arg och vägrar klä på sig overallen. Johannes tar ut henne till vagnen utan kläder och där inser hon efter ett tag att det är lite väl kallt utan kläder och tar på sig det som behövs. ( tack och lov att vi var två;)
Molly äter apelsin i lugnan ro på morgonen( när jag försöker amma och äta gröt samtidigt på undervåningen). När jag kommer upp trycker hon klyftorna mot det fina teakbordet och slabbar runt med juicen. Jag blir inte nöjd.
Vi ska till öppnis på morgonen. Molly springer runt naken. Jag berättar att det är dags att klä på sig. Hon vägrar. jag försöker klä på henne ändå, vilket är omöjligt. Jag går därifrån. Hon gråter och jag säger att om vi ska fara på öppnis så måste hon klä på sig. Hon vill klä på sig, men inget jag tar fram duger. Nej nej nej. Och jag blir såååå trött på tjafset. Tillslut hotar jag med att vi stannar hemma om hon inte ger sig. Såsmåningom sitter vi i bilen påklädda och klara. Nu återstår bara att få med henne FRÅN Öppnis....
Idag sa hon till mig att hon nog vill ha en lillebror istället. Det vore roligare. Jag frågade vad hon tyckte att vi skulle göra med Majken. Hon kan få vara med mormor, eller Mia tyckte storasyster. Eller varför inte morfar eller farmor och farfar?
Nu sover världens bästa Molly i sängen efter ha fått sig två tre sagor, utan bilder, till livs. Sov gott trollunge.
måndag, februari 18, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vår fyraåring är precis likadan- viljestark, verbal och mycket bestämd (och så har hon alltid varit). Det är precis som du säger jättejobbigt att behöva bli sur och arg flera gånger per dag, men samtidigt blir man ju glad, lycklig och stolt över henne minst lika många gånger dagligen, så det är verkligen en berg och dal bana utan dess like!!
Härligt med Bryggargatan buffé förresten. Love it!!
hej.. jag jobbar inom barnomsorgen och vi pratar ofta om denna treårstrots...men jag har funderat den sista tiden, man kan kalla det trots kan det vara så att är man just är tre år så händer mycket både med en själv och runt i kring... vi vuxna börjar ställa mer och mer krav på våra treåringar för att nu är dom stora...jaja jag vet inte det vara bara en tanke, ha tålamod och andas lungt... lättare sagt än gjort. Jag har en fyraåring som skippade treårstrotsen...men den kom lagomt till fyraårsdagen i stället :) Det löser sig ge det bara tid.
Hej Hanna!
Känner igen mig i din beskrivning av trotsig 3-åring. Det är jobbigt att själv behöva bli så arg och uppgiven flera gånger om dagen, vad ska det då inte vara för dem själva....Det är verkligen en berg och dalbana och från att ha haft det super mysigt kan något helt plötsligt förvandla situationen till värsta skrik utbrottet!! Emmie har just nu haft flera lugna dagar utan istort sett ett enda större utbrott, man får vara glad för varje dag det är så!!! Men som sagt de bjuder en ju på en hel massa glädje stunder också! Kram Annika
Ånej..hehehe...man blir ju GALEN! Liam har försökt öppna bildörrar i farten när han var tre år, varje gång vi var på ICA skrek han "MELLIS" (du vet såna dära små yougurtar med godiskulor som vi av någon anledning köpte en gång och sedan fick ångra bittert) och la sig på golvet och pappa petter bar ut. Petter har även gått till dagis med en naken Dennis i vagnen som INTE skulle klä sig. Matilda har sparkat sin storebror ett flertal gånger och rymt från dagis. De har alla tre vägrat att kissa trots enorm nödighet. I could go on forever. Det går ju över. Tur att de är så himla söta!Smågrisarna! KRAM!
Skicka en kommentar