söndag, mars 11, 2007

Volvo i mitt hjärta






Här är min nya bil! En 855 SE årsmod -96. Nöjd och glad rullade jag från Skellefteå idag. Nu får man lite ro från bilbytarträsket ett tag. Skall bara bli av med BMW'n. Nu när man har Volvo igen så ställs man åter inför det svåra valet av wonderbaum, det finns ju så många.

5 kommentarer:

Anonym sa...

OBS: säljarens bilder. Mjukdjurs-bananen som hänger i spegeln har jag gett till Molly.
/Johannes

Anonym sa...

Vi har en blå gris med vita moln. Jag tror inte att märket är wonderbaum men den doftar underbart. Kan man bara ha wonderbaum om man kör Volvo?

Anonym sa...

Det är bara att inse det. Såna som du och jag är borna volvoägare. NÄr tyskbilarna inte håller vad de lovar, och fransoserna bygger bilar för medelhavsklimat, då kan man lita på en "folkhemskärra!". Den både ser pålitilig up och är det,krocksäker, slittålig, rymlig, och "lätt å få tag i reservdelar dell känn dö", som svärfar brukar säga. Sen kan man begripa sig på att meka i den också, i alla fall börja att meka innan man lämnar in den till proffsen. Men man kan ju alltid öppna huven och titta lite, (som fjällan brukar säga). Men eftersom det alltod är kardanaxeln som skevar så kan man aldrig göra det själv fullt ut ändå. Nåja. Wunderbaum skall vara grön, inget annat. Hade inte Calcutta-Calle en sådan där bil? Hursomhelt, jag gillar den, den påminner mig om min bil, och min första. mmm

Anonym sa...

Jo, Calcutta-Calle hade en sån. Nästan samma färg dessutom.
Jag känner mig hemma i en sån här.
Hä jär som å komma heim.

Anonym sa...

bmw'n är såld, thank you very much. Han som köper verkar vara en händig kille som kan fixa bussningarna i bakaxeln. Det var inte jag.

Egentligen synd att sälja en så välhållen bil men nu köpte jag en bättre bil. Känns som att jag har lite mer tur denna gång i köpet, inget som behöver fixas till.