tänker på hur jag tänker

att jag inte bara går och njuter av min betalda arbetslöshet? Men det är en slags stress att inte veta hur nästa dag ser ut, och hur framtiden blir. Jag försöker tänka " det ordnar sig" Det funkar rätt bra. Och "andas" om det inte känns så bra. Så kan man ta sig igenom kalla februaridagar. Och man kan alltid blogga och lägga ut snygga idolbilder på sitt barn.

När dom inte bråkar är dom precis hur söta som hellst, Molly och "min kompis "Agnes"